Människan har i alla tider dragits till underhållning av olika slag. De flesta tycker om att bli underhållna på ett eller annat vis, och somliga älskar att vara de som står för underhållningen. Går man tillbaka i tiden till medeltiden hittar man underhållning även då, men den såg förstås lite annorlunda ut om man jämför med dagens förströelser. Idag kommer en stor del av underhållningen från TV-apparaterna men innan TV:n var uppfunnen roades vi live på ett helt annat sätt.
Några som hade en stor betydelse för underhållningen under medeltiden var den så kallade gycklaren, som vandrade omkring för att spela och underhålla. Även idag kan man finna gycklare som efterliknar de som var aktiva under medeltiden. Bland gycklarna var det vanligt med narrar. En narr var en professionell underhållare, och vid hoven fanns hovnarrar som var anställda för att underhålla sin herre. Hovnarren hade fast anställning.
Det karakteristiska för en hovnarr var bland annat att han (för det var uteslutande män med några få undantag) bar en brokig jacka, åtsittande byxor med olika färger på byxbenen och huvudet var rakat. Huvudet bar en mössa, ofta med tuppkam eller åsneöron, och i handen bar han en narrstav. Narrstaven var en sorts spira med band och bjällror, och som stopp hade det ofta ett groteskt huvud. Det var inte ovanligt att dvärgar fick jobb som hovnarrar, och även i Sverige fanns hovdvärgar.
Vad gjorde då gycklarna och narrarna? De ägnade sig bland annat åt skådespel av olika slag och dockteatrar. Narren var skämtare och musikalisk, utförde akrobatiska konster, jonglerade, var pantomimiker och så vidare. Han kunde ofta skämta grovt med sanningar hämtade från sin herre och livet runt omkring utan att bli straffad för det. Ibland hände det dock att narren klev på en för öm tå och fördrevs från hovet. Under 1700-talet började det dock bli omodernt med hovnarrar.
Idag lever ordet narr kvar, och man säger att man gör narr av någon när man menar att man gör sig lustig på den personens bekostnad. Man kan även säga att man narrar eller narras med någon och då menar man att man lurar den personen på ett skämtsamt vis.
